Per Glennfalk, Team BKT Swedens magiska tur genom Ukraina!

Nedan kan ni ta del av Per Glennfalk, Team BKT Sweden ATVs egen story från den spektakulära resan genom Ukraina. Per Glennfalk från Teamet kör på BKT SIERRA MAX 26″.

Drömmen började redan sommaren 2018 då vi deltog i tävlingen ATV polska, där träffade vi en man som hette Norbert och driver en ATV verksamhet i södra polen.
Han arrangerar bla. denna resa till Ukraina sedan många år tillbaka och vi blev helt sålda av de bilder och filmer vi fick ta del av sedan tidigare resor.

Vintern 18/19 togs drömmen ett steg närmare verklighet då jag tog upp kontakten och började samla deltagare till denna resa. Tidigt insåg vi att det kommer ställa maskin och utrustning på prov, så att vara väl förberedd var ett krav för att få delta i resan. Målet var att vara 8-10 deltagare för att få ett bra flyt under körningen. Vi fick ihop ett gäng, och från fösta deltagarna och till oss 7st som faktiskt kom iväg var en del avhopp av olika skäl.Tillslut blev det 2 från Norge, 5 från Sverige och 3 från Polen (inkl. Norbert) Förberedelserna gjordes i en sluten facebookgrupp där mycket idéer bollades med allt från vad man skulle ta med, till placering av extra bränsle och däck/klädval.

16e augusti
Vi anländer i Gdynia kl. 7.30 och här väntar en resa på ca 65 mil till våra vänner Magdalena och Marcin som skall delta på resan.

Första 40 milen flyter på bra på större vägar, men därefter få vi befara att vägarna i Polen håller inte riktigt samma standard som hemma.
Sista 20-25 milen på små kurviga vägar med stora hål i vägbanan gör att timmarna drar iväg och snart är det kväll.

Vi anländer kl. 20 i södra Polen där vi alla blir inbjudna på en brakmiddag Magdalena förberett vid grillen! Vi fick välkomnande som vi vore familj och de släppte in oss i sitt hus som var fantastiskt fint!

17e augusti
Vi äter hotellfrukost där de skivat bröd med etiketten kvar på brödet. Haha!
Tyvärr får Mathias under natten problem med sin hälsa och känner att det inte känns bra att genomföra resan då sjukvården i Ukraina inte är som Europa, och han vill inte vill vara ett hinder för oss andra. Så Mathias väljer att på morgonen ta en taxi och flyg hem.
Vi får en visning på stan och gör lite lokal shopping i närmsta stad som har ca 80 000 invånare.
Vid 15 tiden lastar vi åter igen våra bilar för att ta oss vidare till Slovakien ca 15 mil från Marcins och Magdalenas hem.
Vi anländer till vårt hotell bara kilometer från gränsen till Ukraina vid ca 19 tiden där vi lastar av men även möter upp Norbert som är arrangören och vår guide för resan.
Vi får en god middag och sitter utomhus pratandes om förväntningar, funderingar och oro över vad som ska hända.

18e augusti (Dag 1)

Sträcka 95km

Vi börjar dagen med en frukost på hotellet och lite genomgång vad som ska ske när vi korsar gränsen. Norbert gör inte gruppen tryggare när han berättar om att det krävs mutor och man ska inte fråga saker. Robert ställer såklart frågan vad som händer om man bara kör förbi, svaret blir att killen med automatgevär kommer se dig och agera, sen diskuterade vi inte det mer.
Alla förberedde sina papper, viktigt att ha registreringsbevis, pass, grönt kort och maskin i ordning när man korsar gränsen då man ska ut ur EU. De kontrollerar ALLT.
Gränskontrollerna gick bra och någon timme senare var vi i första samhället för att växla euro till lokala valutan Hryvnia (vi kallade det låtsaspengar)
Omkring 11 tiden ger vi oss in i terrängen, och korsar ett större vattendrag. Så alla förstår snabbt vilken otroligt häftig upplevelse det är vi gett oss in på!
Några kilometer senare möter vi upp en kille på MC som heter Jura som kommer vara med oss följande dagar (det är inte fel med deltagare som förstår kulturen)
Vi fortsätter vår färd genom skogen och kommer till en lite brantare backe som har vattenskador, tyvärr klarar inte alla deltagare denna backe utan Tore rullar sin maskin men klarar sig utan personskador eller allvarliga skador på maskinen.
Tyvärr fortsätter dagen med lite oregelbundet tempo då det är svårt att hålla ihop gruppen i terrängen. Tore rullar sin maskin en gång till, även denna gång utan personskador som tur är dock ett brutet bromshandtag.

Vi klättrar högre i bergen och snart slår utsikten oss!
Vi är alla inuti ett vykort, det är helt obeskrivlig känsla. Alla förväntningar, bilder man tänkt. Allt bara är överträffat och vi är där NU! Helt otrolig känsla, både jag och Robert som pratar i intercom bara skriker till varandra för det är så magiskt!

Vi kommer till en liten by för att laga lunch på våra spritkök, där får vi även prova på en lokal dryck som liknar mörk öl och smakar som avslagen julmust, tydligen gjord på restprodukter från brödbak.
Resan fortsätter in i skogen och jag upplever ett missljud från bakre delen av min maskin, hittar efter ett tag att krängningshämmaren bak gått av. Vilket gör maskin mer ostabil i kurvor och lutningar.
Vi gör ett stopp på en liten åker där vi möts av en man som verkar vilja oss något, Norbert säger mannen undrar om vi vill ha kaffe. Något vi inte säger nej till, mannen visar sitt hem som troligen i svenska mått är många mäns drömmar. Ett stort garage hopbyggt med en timmerstuga som liknar en jaktstuga.
Han visar oss sina vapen, knivar och inte minst sin hembryggda buggy som får alla att häpna!
Att med de förutsättningarna bygga något sådant i den precision är hem outstanding!
Vi ger oss åter igen in på skogsvägar som har djupa spår (30-40cm djupa) av regnskador där tyvärr Tore får ett sneskär och kör sönder en drivknut fram som följd. Det resulterar i 2,5 skruvande i skogen och vi inser snabbt hör fort mörkret faller. Detta var till Robert och Johans lycka då de äntligen kunde visa sina fina extraljus!
Anländer på hotellet ca 22.00

19e augusti (Dag 2)

Sträcka 142km

Vi börjar dagen med att åka till stadens centrum vi övernattat i, där handlar vi vatten och mat för dagen och tankar upp våra maskiner för att klara dagens etapp som blir den längsta sträckan på resan.
Halva gruppen åker och tvättar sina kylare och pumpar däck.
Vi ger oss upp i bergen, och vi ser på GPSen att vi bara kommer högre och högre.

Staden låg på ca 250m öh och vi är snart uppe på ett berg som är hela 1700m öh.
Denna dag är väldigt öppna landskap och utsikten är som ett vykort vilket håll man än kollar åt.
Vi tar oss upp på ett berg som tidigare vart en sovjetisk radarstation, här stannar vi bara för att ta in naturen en stund som är så otrolig, man ser tydligt trädlinjen på bergen och sikten är säkert över 10 mil.
När vi ska lämna berget får vi 2 val att åka en väg som lutar i sidled och krävs man hjälper varandra, eller en omväg runt denna svårighet.
Vi valde alla att ta denna lutande genvägen (jag är från Småland så man vill ju inte slösa bränsle i onödan) och tror att alla fick en ganska pirrig känsla oavsett erfarenhet, för fallet om man skulle tappa maskinen var garanterat över 500m meter ner utan hinder på vägen.
Efter lite hjälp av varandra tar vi oss förbi och lagar lunch i skogen.
De flesta har med någon form av frystorkad mat man endast tillsätter kokande vatten.
Vi kör vidare men får ta ett litet oväntat stopp och byta en länkarm på Polaris UTVn som fått en skada. Vi passar självklart på att håna denna polaris då de flesta kör Can-am.
Vägarna över bergen slår oss alla med häpnad och verkar aldrig ta slut, det blir bara bättre och bättre!
Vi kommer fram till en rastplats, som verkar vara ett tillhåll för de som vandrar i bergen.
Här får direkt Roberts maskin uppmärksamhet då den har fler dekaler än rainman kan räkna till. Han skjutsar runt några av barnen som troligen inte under en livstid kommer kunna tjäna ihop till maskinens värde. Barnen blir superglada och deras glädje smittar oss alla!
När mörkret faller kommer vi till vårt hotell som tydligen hade valt att stänga, så vi blir utan middag.
Jag och Robert anordnar storkok i vår stuga där det bjuds på macaroon cheese och Marcin hade med hembränt som fungerade att elda med i spritköket (alltså mer än 60% alkohol)
Festen varade en bra bil i på natten och vi hade otroligt trevligt trots stugan luktade mögel och avlopp (ja innan vi kom dit alltså)

20e augusti (Dag 3)

Sträcka 118km

Vi startar dagen lite lätt bakis, troligen var den något i makaronerna vi inte tålde…
Vägen upp i bergen är nog de stenigaste och sämsta vägar jag någonsin sett. De pågick u över en mil och bussningar, dämpare, däck och framförallt förare sattes på prov!
Tyvärr höll det bara 5-6km för Tore innan hubben på det hjul vi tidigare bytt drivknut på lossnade och gängorna var allvarligt skadade.
Så Tore beslutar att återvända till hotellet och försöka reparera maskinen genom att beställa nya delar.
Vi fortsätter och kommer till en skidanläggning med helt sjukt härliga backar vi kör upp för, Magdalena tycker en av dem är för branta för att åka upp för och väljer att gå upp, väl uppe säger hon att hon hellre skulle dö än springa upp där igen.
Vi stannar till på en topp som är 1881m öh och tar lite foton, kollar på miljön och kollar på en bil som verkar ha voltat ner från berget då det låg delar utspritt nedanför toppen.
En vandrare stoppar mig och frågar om vatten vilket han självklart får, han känner till svensk musik och vandrade själv i bergen, och hans tips var. Vandra inte själv. Och det lät väldigt klokt, då det är långt till hjälp om man hamnar i fara. Det finns inga ambulanser som kan åka upp i bergen eller helikoptrar.
Kort därefter ser vi en flock av vildhästar, så häftigt att se dem i sin rätta miljö.
Kör vidare och kommer till en typ fjällstuga där det bjuds på nybakat bröd och dryck, vi lagar mat och lämnar ett klistermärke för att visa vi var där.
När vi fortsätter över bergen kör jag först och en man stoppar mig, då jag inte förstår ett ord så hade jag tydligen indikerat för honom att det var okej att ge skjuts bort till hans bärplockarvänner, så sagt och gjort skjutsade jag denna mannen över berget till sina vänner.
Vi kör nedför bergen genom skogar och ser hur skogsbruket funkar, vilket är minst sagt efter oss. De kör med bandmaskiner som ser ut som en pistmaskin och släpar ut träden med vajer där de plockas upp av de 6hjulsdrivna lastbilar som verkar vara kvarlevor från sovjet.
Vid hotellet får vi en brakmiddag och vi sitter uppe långt in på natten och spelar musik och jag och Robert bjuder på dansuppvisning och lär ut snapsvisan ”Helan går”.

21e augusti (Dag 4)

Sträcka 124km

Starten tar oss in till byn för att göra lite shopping på de minimala butikerna och även hämta ut ett tillstånd för tillstånd att köra intill rumänska gränsen.  Vi tar oss iväg på morgonen in i skogen och åker upp i bergen igen på små serpentinvägar, Jonas får en punktering vi snabbt lagar med däckkorv och tar oss vidare.

Vi kör på och kommer upp till en liten stuga där de bjuder oss på någon timme gammal mjölk, och Jonas passar på att reparera en trasig damask.

Vi kommer till en beväpnad gränskontroll där de är väldigt nyfikna över varför vi saknar en åkare mot det dokument som är skapat sedan innan resan startade, dock slutade han fundera efter han blev mutad med en öl.

Detta är första dagen det inte är runt 30 grader och sol, istället ser vi kolsvarta moln och superhäftiga åskoväder som vi fasar att behöva ge oss in i då GPSen visade spår rakt mot ovädret.
Jag och Robert är snabba på med regnkläder och gruppen skrattar åt oss då det kom typ 6 droppar regn, men vi var torra!

21e augusti (Dag 4)

Sträcka 124km

Starten tar oss in till byn för att göra lite shopping på de minimala butikerna och även hämta ut ett tillstånd för tillstånd att köra intill rumänska gränsen.  Vi tar oss iväg på morgonen in i skogen och åker upp i bergen igen på små serpentinvägar, Jonas får en punktering vi snabbt lagar med däckkorv och tar oss vidare.

Vi kör på och kommer upp till en liten stuga där de bjuder oss på någon timme gammal mjölk, och Jonas passar på att reparera en trasig damask.

Vi kommer till en beväpnad gränskontroll där de är väldigt nyfikna över varför vi saknar en åkare mot det dokument som är skapat sedan innan resan startade, dock slutade han fundera efter han blev mutad med en öl.

Detta är första dagen det inte är runt 30 grader och sol, istället ser vi kolsvarta moln och superhäftiga åskoväder som vi fasar att behöva ge oss in i då GPSen visade spår rakt mot ovädret.
Jag och Robert är snabba på med regnkläder och gruppen skrattar åt oss då det kom typ 6 droppar regn, men vi var torra!

21e augusti (Dag 5)

Sträcka 104km

Innan vi ger oss ut börjar man faktiskt känna lite att nu har man sett utsikten, man har nästan blivit avtrubbad av hur magiskt vackert det är och vant sig. Vi ger oss ut och det är härliga smala vägar upp genom byn, och vi möts av ett helt sönderkört dike som väcker Johans intresse som inte tvekar en sekund att visa vad han och maskin går för! Klart så fixar han det och vi andra hänger på, tyvärr så tappar Marcin drivningen på ena framhjulet på sin Polaris 850. Men han är en rutinerad förare och manövrerar sin maskin vidare.
Spåren är så pass djupa att Kjetil välter och fastnar mellan dike och maskin, men vi är snabbt på plats och Kjetil klarar sig utan skador och kör vidare på de skadade vägarna.
Runt lunch slutar servon att fungera på Marcins maskin så Marcin, Jonas och Kjetil väljer att välja den närmsta belagda väg till hotellet för att möta upp Tore som väntar på hotellet.
Norbert, Magdalena, Jag, Robert och Johan kör vidare i spåret som tar oss till en helt ny typ av miljö än tidigare dagar, tidigare har vart stenigt och hårt och nu plötsligt gegga, gegga, gegga!
Vi blir alla som barn på julafton! Det blir plötsligt tävling vem som kan välja bästa spåret i de sönderkörda vägarna genom skogen. Och tvekan som vi kände på morgonen var plötsligt förvandlat till högljudda lyckoskrik och varvstopp i geggan!
När vi tagit oss ut ur skogen väntar snabba grusvägar som transport till hotellet, där går det vid något tillfälle lite för snabbt och jag får ett stort kast i ett par skador i vägen vilket nästan kastar mig av från maskin, men klarar mig med lite änglavakt.
Tillbaka på hotellet möter vi upp hela gruppen och äter middag.  

22e augusti (Dag 6)

Sträcka 127km

Denna dag börjar med en lättare felkörning och missförstånd då Norbert råkat blanda ihop 2 spår, men vi är snart tillbaka på rätt väg.
Det visar sig vara mycket grusvägar och snabba sträckor vilket gör vi snabbt plockar mil.
Väl inne i skogen kör vi mellan små byar och vi kommer till en grymt häftig backe där det är som stora bollar man kan köra kors och tvärs nedför.

Efter fått gasa av sig kommer vi till resans högsta berg som är ca 2200m öh men är ej möjligt att ta sig upp på med maskin, dock väldigt populärt att bestiga till fots märker vi då det är mycket folk vid bergets fot vi pratar med och de vill ta selfies med oss och maskinerna.

När vi kommer till byn och ska tanka upptäcks att Jonas maskin läcker, verkar vara packningen till vattenpumpen som gett upp och tyvärr slutar Jonas körning här och får åka lokaltrafik till hotellet.
På hotellet har vi bokat upp deras poolhus och spelar högljutt med musik och äter gott, jag och Robert provar den lokala klädkulturen (baddräkt) vilket får personalen att skratta högljutt!

23e augusti (Dag 7)

Sträcka 97km (71km)

Sista dagen lördag, vi ska ta oss genom gränskontrollen tillbaka in i EU vilket vi vet kommer ta tid.
Och innan detta måste maskinerna vara tvättade och ordning och reda på sina grejer.
Vår färja går från Gdynia kl 21.00 på söndag nästan 80mil bort.
Stressen av att vi absolut inte vill missa färjan gör att vi hoppar över lördagens spår och kör raka vägen och tvättar och sedan vidare till gränskontrollen.
Den blir runt 7mil av asfalt, och halva gruppen som körde i förväg när jag, Robert, Johan, Norbert tvättade fick smaka på ordningsmakten i Ukraina.
De hade nämligen glömt att använda blinkers.
Valen polisen gav dem var enkelt. Vi tar era körkort på platsen eller ge oss 500 låtsaspengar var (ca 200svenska)
Tror ingen behövde fundera så länge vad valet skulle bli.
Vi möts alla upp hemma hos Jura som vart med oss under resan, han bor nära gränsen och hans fru har bakat cheesecake och grannen bjöd på nykokt majs. Robert spanar in en stylad lada (bil) och ger föraren tumme upp och tänkte att hans bil gjort Robert avundsjuk (vilket det gjorde)
Jonas fick transport av en gammal flakbil utan AC.

Vi tar oss i samlad trupp till gränsen, jag bogserar Jonas sista milen och här böjar vår väntan.
Drygt 5 timmar kommer det ta att lämna Ukraina.
Johan blir utskälld för han satte sig ner på gränskontrollens trappa, det är viktigt att visa respekt.
Kjetil blev uppläxad av en kvinnlig gränsvakt efter han försökt gå in på bordershopen innan han formellt lämnat landet.  
Trots mindre händelser gav knarkhundarna inget utslag och vi var fria att åka in i Slovakien.

Snabbt lastar vi våra fordon och tackar Norbert för en fantastisk resa!
Vi ska nu åka till södra polen för att lasta upp Mathias maskin och hitta en plats att sova på.
Vid 21tiden är vi lastade och klara, men tyvärr är hotellet vi bodde på första natten är fullbokat.
Vi lämnar Magdalena och Marcin och fortsätter till stan, även där allt fullbokat pga. någon typ av festival.
Vi bestämmer oss för att åka vidare mot Krakow ca 15 mil från där vi var.
Där måste ju finnas hotell, dock under resans gång ser vi klockan rusar iväg på de små vägarna.
Så vi tänker att vi ska parkera på flygplatsen istället då det ofta är övervakad parkering.
Sagt och gjort, vi tar oss dit. Inte en enda ledig parkering fanns… Och då snackar vi tusentals upptagna parkeringar.
Klockan var nu strax efter 01 på söndagen 60 mil kvar till Gdynia och färjan.

Vi bestämmer oss för att köra vidare en bit och hoppas på ett motell, dock kör vi inte långt utmed motorvägen tills vi kommer till en tull och polishus där vi väljer att stanna våra ekipage och sova några timmar.
Vissa sov kanske några timmar, andra vandrade runt och Johan hade åter igen satt sig på fel ställe och blev bortschasad av städaren.

24e augusti

 Vi kör Krakow – Gdynia och lyckas boka om färjan till att åka redan kl. 18.
Kjetil fyller år och vi firar honom med en krona från Burger King och vacker svensk sång.
Vi äter på en pizzeria i någon småstad på vägen och anländer sedan till färjan.

25e augusti

 Landgång i Sverige 06.00
Sängarna på båten var helt underbara och jag och Robert sov över 9 timmar. 

Vi kramas hejdå och vi splittras redan i Karlskrona.
Jag hade endast 20 mil hem, medan Johan hade nästan 80 mil resa framför sig.

Alla kom hem till sina familjer, och kan nu kanske smälta den fantastiska resa vi upplevt.
Det finns ingen charter eller eventbolag som kan göra något sånt här.
Miljön, förare och maskin.
Det sätter nya gränser på vad man faktiskt kan uppleva och göra.
Tidigare har jag och fler i gruppen tävlat i Rumänien, men det kan inte mäta sig i denna upplevelse.
Utmaningarna är stora även på denna resan, men utan hets och stress av andra förare och tävling.
Detta är utan tvivel kulmen av min 12år ATV-karriär, jag kan säkert säga inget kan eller kommer kunna överträffa denna körning vi gjorde.
Vi har fått all typ av terräng, utmaningar, känslor och så mycket mer som inte går sätta ord på.
Är ni sugna och känner ni har erfarenheten så ta chansen, samla ett gäng och åk!
Men glöm inte det sätter höga krav på er som förare och er utrustning.
De flesta som faktiskt klarar genomföra alla dagar har en Polaris, Can-am av nyare modell med bra dämpare och servo.
Det var endast jag, Johan och Robert som genomförde alla dagar, vi har alla väl förberedda maskiner.

Vi som deltog var:

Norbert – Magdalena  Polaris RZR 1000
Marcin – Polaris Sportsman 850
Jag – Can-am Renegade 1000R
Robert – Can-am Renegade 1000R

Johan – Can-am Renegade 1000R

Jonas – Can-am Renegade 1000R

Kjetil – Can-am Oulander 800R
Tore – Can-am Outlander 400

 Jag vill tacka Norbert som gjorde denna resa möjlig, det är så mycket mer än bara ge sig ut att åka.

Stort tack till Gripen Wheels och BKT Tires som såg till att vi tog oss genom resan!

Tack till Per Glennfalk som delade sin otroliga resa!